piezes

Kvällsdravel - the meaning of control

Jag älskar december. Men ibland kan den göra mig galen också. Det är så mycket som vi ska och vill hinna med under denna månad samtidigt som vi mitt i allt ska finna ro att njuta också. Det är på få dagar det ska hinnas med mycket och jag känner mig stressad ikväll!

Jag är känslig för stress, eller snarare otroligt känslig för att mista kontroll. Så fort jag inte har saker svart på vitt, en plan eller någon form av visuell kontroll så triggar det igång min ångest och oro. Speciellt i samspel med andra. Jag har varit så under en lång tid och jag tror det beror mycket på att jag inte litar på människor. Vilket också har sina anledningar, men som jag tror är en stor bov i dramat. Jag intalar mig att jag måste vara med och påverka saker själv, för att jag inte litar på att någon annan kan lösa det. Speciellt när det handlar om mig eller något jag är involverad i. Jag kan inte vara spontan, jag kan inte "se hur det går" och jag kan inte släppa den där kontrollen och planeringen. 

Ni kan ju tänka er själva vem jag var under grupparbeten i skolan? Jag har tagit på mig så mycket ansvar genom åren, onödigt ansvar som gjort mig trött och ibland väldigt ledsen. Men det var alltid så att trots frustrationen så vågade jag inte lämna det ifrån mig eller helt enkelt skita i det. För det är en del av mig; hon som vill vara duktig, hon som vill göra alla nöjda, visa sig ansvarsfull, visa sig ambitiös och visa sig duglig. 

Sen är jag inte dålig på att samarbeta med människor, missförstå mig inte. Jag lyssnar och tar gärna åt mig av andras åsikter. Men det var som i skolan; att placera en A-elev med tre elever som satsar på E blir inget annat än kaos för den som vill ha högt betyg. Hela ansvaret och arbetet läggs på A-eleven och du har inget val än att anta dig det - om du inte nöjer dig med lägre betyg? Men under hela din skoltid har du inte gjort det och du litar inte på att någon annan tar det ansvaret - så vad gör du? Jo, du delar ut uppgifterna, ser till så alla gör sitt för att sen sitta kvällen innan redovisningen och skriva rent varje persons arbete.

Jag vet att detta är ett problem. För det sker även utanför skolan. Jag antar mig uppgifter, intalar mig skyldigheter och klandrar mig själv för misslyckanden som jag egentligen inte bär ansvaret för. För att bära på ängslan av att inte lita på någon och samtidigt inte kunna hantera misslyckanden gör en bara väldigt orolig. Så ibland önskar jag att jag kunde fått hamna med A-eleverna. Så vi hade kunnat dela kunskap och lära oss av varandra. I stället för att leva upp till något som skulle representera fyra personers gemensamma arbete.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas