piezes

Fem personliga


- Jag spenderar säkert 65% av mitt dygn i sängen. Bästa platsen för allt! 

- Jag har aldrig fått äga ett eget djur en längre tid. Hade marsvin som jag utveckla en allergi för efter nått år bara. Sen dess har jag bara lånat eller hjälpt till med andras. Men jag har alltid älskat djur av alla slag! 

- Jag är väldigt paranoid och har väldigt svårt att lita på människor 

- Apparna som jag just nu använder mest på min iPhone är Snapchat, Spotify, Youtube och 9GAG. 

- Jag är en extrem tidoptimist, har jättesvårt med tider! 

En falsk kropp eller en förbättrad kropp?

Jag vill ha större bröst, jag vill ha större läppar, jag vill ha mindre fett, jag vill ha mindre rynkor... det är ofta som vi önskar att saker vore annorlunda med våran kropp. Det finns nog få personer idag som inte skulle vilja göra någon förändring när det kommer till sitt egna utseende, det är inte ovanligt. Idag är var fjärde kvinna beredd att skönhetsoperera sig enligt Svenska dagbladet. Det är även många som gör det, som använder sig av plastkirurgi och en förmögenhet för att komma något närmare sin dröm om en förbättrad och ”mindre felaktig” kropp.

Jag ingår själv i denna grupp av kvinnor. Jag har bland annat velat förminska mina bröst större delen av min tonår och står fast vid det även idag. Men det är på senare år som jag har börjat funderat över om jag gör det för rätt anledningar, om det är värt det och hur jag i så fall går till väga. Det finns synpunkter och fördomar kring ämnet, huruvida du får eller inte får operera dina egna komplex. För ett komplex är det oftast bara du själv som uppfattar och lider av. Det gör det alltså väldigt svårt att själv bli klok på vilken anledning som är betydelsefull och som räknas. Jag har haft stora problem med min rygg på grund av bysten, vilket jag anser är en betydelsefull anledning för att göra något åt det.

Men om jag skulle börja prata om något annat på min kropp. Något som jag vill ändra på, så skulle jag inte vara lika övertygad om att anledningen är mer än: ”Jag är inte nöjd med detta”. Samt att när jag väl utfört en sådan operation inte lika gärna skulle kunna hitta något nytt att störa mig på och vilja ändra. Det är en extremt svår balansgång mellan sina egna hjärnspöken och sitt förnuft. Jag tror det är viktigt att fråga sin omgivning, personer som står en nära och som du kan få en objektiv synpunkt ifrån. Det är inte alltid lätt att utgå från sig själv även om det alltid är där du bör sluta.

Att läsa på om plastikoperationer kan vara både nyttigt och en ögon-öppnare. Det finns en hel del risker och det är viktigt att genomgå allting på rätt sätt. Både mentalt, fysiskt och praktiskt. Det finns ju till exempel en chans att få en operation betald. Då kan du på ett sätt vara lite mer övertygad om att det har påverkat din hälsa. Det hjälper även att gå in på klinkers hemsidor och läsa om ingreppen, höra patienthistorier och få se före- och efter bilder. Fakta och kunskap kan leda dig till rätt beslut i många fall och att vara ärlig mot sig själv under tiden du läser. Hur stort är mitt behov av större läppar? Ifrågasätt dig själv, skriv ner för- och nackdelar, skapa dig en bild av det du ska genomgå. Jag läser fortfarande mycket om bröstförminskningar genom fakta och bloggar. Att få höra människors egna erfarenheter har hjälp mig otroligt mycket. Det har fått mig att ifrågasätta ett beslut jag för några år sedan var 110% säker på att utföra.

För att ändra sitt utseende är att förändra sig själv. Det är säkert i många fall positivt. Personer kan bli mer självsäkra och utstråla det med sin nya kropp, som de kanske tidigare gömt. Jag tror till exempel mycket av min egna ångest skulle minska om jag genomgick en bröstförminskning. I alla fall vill jag tro att det kan bidra, för att lida av ångest på grund av sin kropp är bland det värsta jag upplevt. Det är en desperation, en flykt från något du inte kan fly ifrån och därför är det så viktigt att veta att det kommer bli bättre av en förändring. Vara säker på att jag hjälper mig själv genom att göra detta. Annars är det annan hjälp som jag ska tillgå vilket jag också gjort, men som bara har hjälp mig en bit på väg.


Det är ett svårt ämne och jag tar gärna emot era synpunkter kring detta. Vad är betydelsefulla anledningar för er och vart drar ni gränsen för vad som är okej? Är ni intresserade av att läsa mera kan ni gå in på bland annat plastikgruppens hemsida som jag även skrivet detta inlägg tillsammans med. Där kan ni läsa om t.ex olika ingrepp och information kring dem.

Helgens förlust


                                                                                                                                                                                                                                                     >Bilder från pinterest<
På fredag spelar Macklemore & Ryan på Bråvalla. Har seriöst funderat i snart två månader om jag ska åka eller inte. Betala en endagarsbiljett bara för att åka dit och se dem. Men jag var tvungen att inse nu att jag egentligen inte har råd och att det inte är värt det. Dels kommer jag säkert inte in på tältområdet, vilket betyder att jag måste hänga runt scen i flera timmar. Vet bara några få som ska dit. Större delen av min vänkrets är inte så intresserade av festivaler eller rättare sagt "festivallivet". Det är i och för sig inte jag heller. Skulle aldrig välja att bo i ett tält runt fylla, med äckliga duschar och toaletter. Är för bekväm, haha!;) 

För det andra är vädret är ingen garanti heller. För det tredje känns det dyrt att betala en tusenlapp för inte ens en hel konsert med honom. För samma pris hade jag stått i The Golden Circle i Globen samt haft resan hem och dit betald. Så det blir inget, har bestämt mig för det nu även fast det tar emot. Ska i alla fall med ett gäng vänner till cityfestivalen i Västerås en stund på fredag, light version av Bråvalla haha. Tror bland annat Petter spelade så det får trösta denna förlust. Jag hoppas Mack är tillbaka med ett nytt datum för sin egna konsert i Sverige snart, då ska jag garanterat vara där! Love that guy!!

Midsommar 2016


På ett sätt glad att denna helg är över, men otroligt glad och tacksam är jag för dessa dagar också. Har haft en underbar midsommar! Bättre än väntat då vädret för första gången på länge var på vår sida och såg till att vi kunde vara ute hela kvällen och natten. Allt ifrån kubb, kanot, grillning, bad till promenader, sång och dans. Fantastiska människor har jag träffat också, känt mig uppskattad och älskad. Helt enkelt en av de mest perfekta helgerna någonsin. Låter bilderna tala för resten, trots att vi i vårt umgänge är hemskt dåliga på att ta bilder! Vi lever i stunden och låter ofta mobilerna ligga och skräpa på ett bord - vilket är fantastiskt ända tills du ska blogga eller instagramma det vill säga haha! 

In two weeks


Åh, idag är det bara två veckor kvar tills vi åker till Rhodos!! Längtar så mycket. I hela två veckor ska jag vara där med tre underbara nötter jag tycker så mycket om. Tänk att få dricka drinkar, vara i en vacker miljö, havet, stränder, solen, värmen… ta mig dit nu!! Ovan är bilder från Malta från förra året, där mådde jag bra och hade så roligt. Kan varmt rekommendera det resmålet. Jag skulle gärna åkt tillbaka. Men jag vill uppleva Grekland där jag aldrig varit och det ville mina vänner också. Kommer bli så bra! 

Det ska ändå va i Sverige….


Glad midsommar vill jag önska er, mina fina läsare och hela Sverige också! Hoppas regnet håller sig borta och att ni umgås och firar på exakt det sättet ni vill. Jag håller till hela helgen i en stuga med ett stort gäng människor, nya som gamla. Där kommer jag vara fram till lördagskvällen i alla fall. Lovar att berätta allt, tror det kommer bli grymt!

Förra midsommarafton befann jag mig inte ens i Sverige. Utan då var jag här, på underbara Malta. Där vi den dagen köpte jordgubbar och dansade små grodorna på Maltas klubbar. Så i år är jag glad över att få fira i Sverige, där vi inte blir utstirrade som idioter för att dansa i en ring och flaxa med händerna vid öronen haha! Dock träffade vi en del svenskar genom att göra det, så det var riktigt kul!:) Hoppas ni får en underbar dag, kram! 

Sommar nagellack


Nytt nagellack från Isadora som jag köpte tidigare i veckan. Är nöjd med färgen, passar bra nu i sommar!:) Är generellt väldigt dålig på måla naglarna och framför allt ta hand om dem. Nu ser det okej ut, men till Rhodos kommer jag nog gå iväg och göra naglar. Hade det förra året under bal, student och Malta och det var underbart! Älskar känslan av fixade naglar, vet inte varför det är så egentligen? Lite lyxigt och fint är det i alla fall för min del. Synd bara att varken plånboken eller jobb tillåter mig att fixa naglarna mer regelbundet. 

Idag börjar alla mina riktiga förberedelser inför i midsommarhelgen också. Ska skriva en liten lista på vad som ska med och sen gå igenom hela garderoben och försöka välja vad jag ska ha på mig. Alltid lika svårt, hittade inget speciellt heller under min shoppingtur tidigare i veckan, buhu! Ska se vad jag hittar, så svårt med vädret också. Senare idag åker jag till Sarah för att fixa lite mer saker, vi ska bland annat försöka oss på att göra midsommarkransar. Vad ska ni göra på midsommar?:D

Sweeeden


Idag kör vi igen, vad som troligen blir vår sista match - eller vad tror ni? Hur än resultatet blir hoppas jag det blir en bra kamp i alla fall!

Senaste dagarna i bilder


Ute en kväll i Folingstorp med vårt härliga gäng där vi bland annat spelade brännboll och blev uppätna av mygg. Det är även i denna stuga jag kommer tillbringa hela midsommarhelgen med många bra vänner, blir nog super!

Mat har det också blivit på senaste tiden, haha! Här är en typical "Linnéa lunch". Ihopslängd sallad med salami, fetaost, oliver, rödlök, tomat och gurka. 

Nu har jag äntligen börjat ta mig ut i spåret igen och har i alla fall kört ett par pass ute nu. //Mycket fotboll blir det också eftersom jag följer EM så gott jag kan. Tycker det är jättekul och på nått vis avslappnande samtidigt som motiverande att titta på. 

Shopping i Västerås och en toaselfie i väntan på Frida. 

Håller mer och mer pass nu för tiden i jobbet. I måndags höll jag i core och igår ATC. Går bättre och bättre, hade aldrig trott att jag skulle kunna skrika och motivera så stor grupp att träna!

Handlade igår kväll med dessa nötter inför midsommar. Som ni ser blir det inte en "cheat-day" utan en hel "cheat-weekend", hatar det uttrycket egentligen då det låter som det skulle vara förbjudet att gotta sig emellanåt. Å förbud är inget jag sysslar med längre! // Frukost- smoothie gjord på blåbär, hallon, babyspenat, tranbärspulver, vatten och lite mjölk. Det blir inte så fina bilder med min Mix&Go, men å så smidigt det är! 

Pure power


Hej! Vill passa på att tacka för kommentarerna på förra inlägget, läser allihop och blir så inspirerad av era historier. Det är kul att få höra så många berätta om personer som faktiskt blivit friska. För visst är det fantastisk vilken styrka vi ändå besitter i oss själva? Att trots ett sjukt djupt destruktivt tänk så finns det en utväg och det är så många som faktiskt har klarat att ta sig ur det hårda greppet rösten i huvudet ändå har. Från att ha varit ett skal av sig själva till att finna styrkan att ta tillbaka livet och besegra sin bästa vän (som det faktiskt är i många fall, men en falsk sådan). Det är för mig otroligt, prov på ren styrka.

Ni är fantastiska, vi är fantastiska. Alla med någon form av psykisk ohälsa är fantastiska och jätteviktiga - för vi krigar varje dag med något ingen annan ser. Det är därför vi känner oss så ensamma tror jag utan att vara det. För har du någon gång försökt förklara känslor med ord? Djupa känlsor? Det är inte lätt och ibland förstår en inte ens dem själv. Hur ska en då ta sig till för att få andra att förstå? Svaret tror i alla fall jag är just kunskap, kunskap på den nivån att du inte behöver förstå. För jag tror inte det går att förstå om du inte varit i det själv, det går bara att tänka sig. Samt respektera att det den personen bredvid dig upplever är äkta för den även om du inte förstår det. Om du kan intala dig det tror jag du har kommit en bra bit påväg. Oftast behövs det faktiskt inga avgörande råd, bara en stöttande axel att luta sig mot. 

" Starving for perfection, cause I'm scared of my own reflection"

Nu ska vi prata allvar jag och du. Jag vill att du som läser detta tar dig tid några minuter och läser denna text. Det pågår en kropphets i vår värld. En hets som uppmuntrar till en ohälsosam kroppsbild och som får många att varje dag må dåligt. Som varje dag får människor att insjukna i psykiska sjukdomar i tron att de inte duger som det är och aldrig kommer kunna göra det. Just idag pratar vi om sjukdomen anorexia. En sjukdom som jag själv har mycket erfarenhet av och som jag har fått bevisat för mig att det finns massor med okunskap och oförståelse hos allmänheten. En okunskap som faktiskt kan bidra till skada, som faktiskt gör att vi som har levt/lever med psykisk ohälsa inte tas på allvar. Men jag och min vän Hanna (som skrivit texten) vill försöka få er att förstå och ge er kunskap från en källa som är äkta. Å vad en människas ord kan ge för budskap om det används på fel sätt. 


     Att vara smal = Anorexia?    
För några dagar sedan skickade Linnéa en länk till mig. Det var en tjej som skrivit ett blogginlägg och rubriken löd "från anorexia till het kropp". Jag vill inte hänga ut någon eller säga att den här tjejen gjort någonting fel, jag tänkte bara dela med mig av tankar kring detta. Det är nämligen så att blogginlägget innehöll en text som förklarade hur hon alltid varit väldigt smal och mått dåligt över det. Hon börjar inlägget med meningen "Nu hade jag kanske inte direkt anorexia (tror jag?) men jag var otroligt smal". Det är just detta som väcker frustration och ängslan inom mig. Den här tjejen menar alltså att hon kan kalla sig själv anorektiker för att hon varit väldigt smal. 

 

Det krävs så mycket mer kunskap om sjukdomen, den behöver uppmärksammas bland både ungdomar och vuxna. Anorexia Nervosa är en sjukdom, en vidrig sjukdom. I den här sjukdomen ingår bl.a att man går ner i vikt och man kan bli extremt smal, ja. Men det är så mycket mer än så, den där smalheten är en ytterst liten (men mest synlig) del av anorexia. Det enda som är viktigt i en anorektikers liv är att gå ner i vikt, äta så lite som möjligt och göra av med kalorier. Man blir besatt av mat, på ett farligt sätt. Anorexia leder ofta till yrsel, ständig huvudvärk, tvångsbeteenden, överdriven träning, hetsätning och frusenhet. I huvudet på en anorektiker befinner sig en röst, en demon, ett monster. Den här rösten är ens bästa vän till en början. Säger hur fin man skulle kunna bli om man bara fick bort det där fettet på magen, om nyckelbenen blev mer synliga, om låren blev smalare. Några kilos viktnedgång och man skulle bli populär bland killarna, man skulle bli mer uppskattad och mer vacker. Man skulle bli värd mer. När man sedan gått ner de där kilona uppmuntras man mer. "Nu kan du ju fortsätta, du är duktig!", "eftersom du gått ner såhär mycket klarar du lite till, då blir du ännu finare". 

 

När man lyssnat på den här rösten (som kallas Ana) en tid börjar den bli strängare, den sätter högre krav och den blir i princip aldrig nöjd. Man går inte ner tillräckligt mycket, man tränar för lite, man är för tjock. Man blir hjärntvättad, men rösten är för stark för att man ska kunna inse att den har fel. Man blir fast i ett grepp som känns läskigt samtidigt som det är den största tryggheten. Demonen i huvudet får en att må dåligt, men man vet inte vad man skulle ta sig till utan den. Hon hjälpte ju till i början, berättade hur jag skulle bli fin, peppade mig, hon fanns där för mig hela tiden. Hon var den som hade rätt jämt. Om föräldrar, vänner, syskon, lärare eller tränare påstod att det man höll på med inte var hälsosamt eller rent av farligt, då var det dom som snackade skit. Dom förstod inte. Hjärnan blir så påverkad att man till slut ser en överviktig, ful och värdelös person i spegeln. Hur mycket man än går ner i vikt så ser man aldrig hur farligt det är, hur mycket närmare döden man kommer. Ana blir inte nöjd förrän du är död. Hon lurade dig från första början. Anorexia är baserad på just lögner. Lögner och ingenting annat än förbannade jävla lögner. 

 

"Har du anorexia eller?" kanske en smal person kan få höra. Snälla, allihop, skoja aldrig om denna helvetes sjukdom. Använd det aldrig innan ni skaffat er tillräckligt med information och kunskap om denna extremt allvarliga form av ätstörning. Bara för att en person är smal betyder det inte att han/hon lider av anorexia. Att en person är smal är inget bevis på att den befinner sig en röst i huvudet som ständigt säger "du är tjock", "du är inte värd någonting", "ingen skulle kunna älska dig". Att vara smal innebär att man har anorexia? Det är ren bullshit. Om barn och ungdomar tror att det är sant innebär det en stor fara för dem, att tänka på anorexia som en diet. Tänk ett steg längre innan ni använder uttrycket "anorexia". Kunskapen om denna sjukdom är alldeles för låg och måste uppmärksammas, innan det är för sent för nästa generation. Anorexia är inget bantningstips, det är ingenting vackert med det. Det är ett rent helvete, ingenting annat. Det är ett helvete som tar fruktansvärt lång tid att bli av med, hur hårt man än kämpar. Jag fick diagnosen 2012 och är än idag inte 100% frisk. Jag tycker att den här texten var fruktansvärt känslosam att skriva, men jag tror verkligen att det är nödvändigt. Då får det vara jobbigt. 

 

Jag mår fruktansvärt dåligt av just detta ämne. Men jag kände att jag behövde skriva av mig lite. Sitter helt seriöst med tårar rinnandes nerför kinderna för att detta gör mig så orolig, rädd, arg och ledsen.Tro aldrig att anorexia bara innebär att man är smal. Det är en dödlig sjukdom som är starkare än man anar.


Dela gärna med er av tankar och frågor, jag eller/och Hanna svarar er med glädje. Om intresset finns kan vi göra mer, kanske prata i en vlogg/podd om ämnet? - vi är beredda att göra allt för att mer kunskap ska spridas. Ni får gärna dela detta inlägg på eran blogg eller på annat håll. Vi vill nå så många som möjligt och diskutera ett ämne som just nu ligger i skuggan, men som samtidigt blir vanligare och vanligare. Har ni mer privata frågor ni vill ställa kan ni även vända er till min mail: linnealovblad@msn.com eller Hannas mail: Hanna_Grinneby@hotmail.com. Tack för er tid, kram från oss! 
Vill du läsa mer?
Hannas blogg - här

Min bästa vän fick anorexia
del 1 - här
del 2 - här
del 3 - här

Work-friday


Även fast jag tror på förlust idag så var det kul att få ta på sig den gamla Sverigetröjan från när vi var på EM i Österrike 2008, som passar fortfarande haha! Var en mäktig upplevelse som jag minns än idag. Vi såg Sverige- Ryssland live då, så jag vet vilken underbar folkfest de upplever i Frankrike just nu! Atm är jag i full gång med att göra lunch. Börjar jobba kl. 14 på actic så det blir där jag ser matchen idag tillsammans med de medlemmar som bestämt sig för att gymma i stället för att sitta hemma och heja på Sverige. Men vi håller hoppet uppe, ibland kan lag skrälla och det kan ju för en gångs skull kanske få vara Sverige haha? 

Challenge is good


Melliz in tha making. Idag har jag jobbat några timmar, vilat en stund och sen blev jag vrålhungrig haha. Så nu blir det en stor kopp kaffe, mellanmål och fotbolls-EM innan jag åker till kvällens tabata. Från och med den här veckan har jag som mål att få in mer kondition i mina pass. Allt ifrån löprundor i skogen, intervaller på crosstrainer, tabata, backintervaller och powerwalks. Så igår körde jag intervaller på crosstrainern och idag är det tabata, känns bra so far! Tänkte försöka hålla det fram till Rhodos i alla fall, så det handlar om fyra veckor ungefär. kondition tycker jag för det mesta är tråkigt om det inte är en boll inblandad!;) Att utmaning sig inom träningen är alltid bra, det är lätt att hamna på en bekväm nivå och därför riskera att sluta utvecklas. Jag ändrar i mitt träningsprogram väldigt ofta, det behöver inte vara stora förändringar. Men genast tycker jag att det gör träningen mer rolig och motiverande. Brukar ni utmana er själva inom träningen?:)