piezes

28 april 2017


Förändringar. Att lämna en trygghet. Jag hatar det. Även fast jag vet att valen jag gör är rätt. Trots att jag vet att det är vad jag vill, så får sådana här beslut mig ändå att må kasst. Framtidsångest är nog en passande bemärkelse eller kanske bara en ångest kring något obekant. Från att lämna något bra, tryggt och känt till att ge sig in i något okontrollerbart och okänt. En ovisshet som ger mig ångest. En rädsla för att jag begått ett stort misstag och vänt ryggen åt den enda fasta punkt jag haft i mitt liv på länge. En rädsla för förändring.



Det infinner sig en känsla av tomhet hos mig. Samt en oro kring vad som komma skall. En ångest kring hur det blir nu. Som troligen kommer hålla i sig i några dagar. Som troligen kommer vilja tvinga mig ligga sömnlös för att bygga upp strategier och förbereda mig för allt som kan gå fel. För det kan sluta i katastrof, eller hur? Du kan ha hamnat helt fel. Du kanske inte trivs, vad gör du då? Står du ut? Säger du ifrån? Men det finns ingen återvändo nu, du vet det va? 



Tankar, känslor. Jag hatar er också. Ni som gör mig så förvirrad. Ni som får mig att inte kunna avgöra vad som är rätt och fel, dåligt eller bra. Ni som skapar ångest hos mig. Å ni som så många gånger tidigare har hindrat mig från att genomföra just den här typen av beslutet jag gjort nu.



För jag vet och jag ska övertyga er också om att detta kommer bli bra. Det är vår dröm, minns ni inte det? Det är vad vi drömt om sen vi lekte veterinär med våra gosedjur och den gången vi försökte dressera myrorna ute på gräsmattan. Vi är så nära nu, så nära det vi sett oss själva göra sen vi var små. Våga inte tveka. Våga inte försöka övertyga mig om att detta är fel. För ni kan verkligen få mig att må så jävla dåligt. Men jag har bestämt mig och den här gången tänker jag inte lyssna på er!

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas