piezes

En inspirerande vardag


Vad härliga dessa dagar har varit! Innan semestern bestämde jag mig för att jag skulle ta tag i alternativ för att koppla av. Jag bestämde mig för att inte börja kolla på någon ny serie, som jag oftast gör när jag avslutat den förra. Jag bestämde mig för att inte boka in massa saker. Utan jag bestämde mig för att prioritera annat. Sådant som jag tyckt varit kul förut, men som jag slutat med på grund av stress och rastlöshet. Men den tiden har jag tagit mig nu. Förutom att baka, laga mat, städa och pyssla med sådant, så har jag för första gången på år lagt mig och läst. Jag har plockat upp en bok och lyckats läsa! Minns knappt när det skedde senast. Sen satt jag en kväll vid mitt skrivbord och ritade med musik i bakgrunden. Också en sak som jag gjorde mycket förut, men som jag inte funnit ro till på flera år. Bara rita för sakens skull.

Just sånna här saker har jag bestämt mig för att försöka prioritera i höst också. I stället för att sätta mig framför en serie, sociala medier eller lägga mig och sova hoppas jag nu kunna finna ro att läsa, rita eller puzzla. Saker som innebär att jag kan lägga ifrån mig mobilen, finna någon slags avkoppling i att bara vara där och då. Inte i framtiden, inte i dåtiden och inte i sociala medier och alla dessa intryck. Det är där jag oftast befinner mig i tanken annars och som skapar mycket stress/ångest hos mig. Jag har hela tiden velat framåt, utvecklas fort samtidigt som hjärnspöken från ett förflutet knackar på i andra änden. Sen har jag varit fast där emellan, en lång tid. Med känslan av att ständigt känna mig jagad från nått håll. Vi får se hur det går. Jag har en vision och en önskan om en mer inspirerande vardag. Men om jag når dit återstår att se. Den här veckan har i alla fall gjort mig gott hittills och då är det ändå halva veckan kvar!

Nu är det semester!


Vet ni vad? Nu har jag semester i en vecka! Kommer spendera veckan med att göra exakt det jag känner för. Har faktiskt inte planerat in något och det är det som känns så välbehövligt. Inte passa tider och inte behöva ha några måsten. Idag ska jag sitta här, jobba med med den nya bloggen och absolut gå ut på en promenad i det fina vädret.

Annars då? De senaste dagarna har jag haft fullt upp. Det har varit jobb, träningar och lägenhetssökande. Första basketträningen var jag på i onsdags. Det var så jobbigt men så roligt! Det märks att jag inte har kunnat prioritera kondition så mycket som jag velat i sommar. Men nästa vecka drar spinningen igång igen och då kommer lite mer konditionsträning igen. I onsdags var jag också och kollade på en lägenhet här i stan, en etta på 35 kvm. Men den föll mig tyvärr inte alls i smaken, var ganska omodern och inte vad jag letade efter. Jag har bestämt mig för att det ska få ta tid. Jag vill komma in och verkligen känna "här vill jag bo". Så sökandet fortsätter nästa vecka.

Igår träffade jag några vänner från jobbet på kvällen en stund. De hade grillat oså. Men jag kom lite senare eftersom vi firade min fina mamma som fyllde år. Men vi satt och pratade några timmar innan vi åkte hemåt allihop. Det är en så speciell känsla för mig att jobba med människor i min egen ålder. Som jag faktiskt kan umgås med även utanför och det är så himla härligt!

En serie som skapar diskussion


Ja, jag medger att jag ramlade in i den här serien jag med. Med bullar och brak dessutom. Såg klart den på en vecka, haha. Dock är det inget ämne att skratta åt. Anledningen till att jag inte kunde sluta kolla var dels för att den var så upprörande. Så på ett vis ville jag bara ha den överstökad, för den rev upp känslor. Men herregud så bra den var och viktig! Har ni inte sett den än så vågar jag nog rekommendera den vidare, i hopp om att det startar diskussioner och inte något annat.

Det är väl nice?


Det här är vad söndagar brukar vara för mig. Min stora "ta igen sig dag". Då jag sitter och kollar på serier med min kaffe, med min choklad, för mig själv. Men inte idag! Actic behövde hjälp den här söndagen och pengar är väl nice? Så just nu sitter jag här. På min pall, på mitt gamla jobb och funderar på vad jag ska göra när jag slutat. För hur mycket jag än älskar träning och tycker om de som jobbar här samt medlemmarna så medger jag att jobbet är trist. I alla fall för mig som måste ha aktivitet på jobbet, som kräver att det händer saker hela tiden och som inte trivs med ett lugnt jobb. Därför är jag så glad att jag fick stanna på Strömsholm och så tacksam!

I fredags bytte jag bort mitt kvällspass och spenderade i stället en kväll med Hanna, Elin och Sarah. Vi beställde mat och hade så där mysigt som bara vi kan ha, trivs så bra med dem. I stället jobbade jag i går kväll, men helg-ob är väl nice? haha! Men trevligt nog var det lugnt på jobbet. Få patiener och jag hade då tiden att klockan tio på kvällen sitta och trösta en ledsen valp. Vågar påstå att jag haft värre lördagkvällar. Visst är väl det en underbar känsla? När det inte spelar så stor roll om du jobbar eller inte för du trivs så bra på jobbet liksom utanför det? Jag har längtat efter att känna så!

Life update:


» 
Jag har fått förlängt! Igår skrev jag på det nya kontraktet och jag kommer bli kvar på Strömsholm, i alla fall fram till november. Får jag kommer jag stanna längre, trivs så himla bra! Älskar mitt jobb och jag känner mig verkligen hemma kring alla djur.

» I veckan fick jag tiderna på Köpings damlags basketträningar. Jag kommer nog inte bli lika engagerad som för några år sedan. Men jag kommer troligen börja träna med dem någon gång i veckan. Har saknat basketen. Så att bara ha det som ett till sätt att röra på sig känns så roligt. Tänk vad jag kommer kunna variera min träning i höst. Ser verkligen fram emot det! Då jag fortfarande kommer hålla pass på Actic också.

» 
Jag har tagit många vuxna steg på den senaste tiden. Jag letar i detta nu efter lägenhet, jag bokar möten med min bank och personliga rådgivare där. Jag tar kontakt med vården för att ta tag i andra saker. Ja, jag har bara tagit tag i mig själv helt enkelt.

Jag ser så mycket fram emot att starta upp min nya sida på den andra portalen och ta med er på denna resa. Det känns som jag börjat en ny resa, mot det självständiga vuxenlivet typ. Å jag känner mig så redo för det!

Kvällsarbete


Förlåt att min blogg just nu är så tråkig! Jag håller som tidigare nämt på att byta portal. Men det kommer ta lite tid på grund av olika anledningar. Jag jobbar även kväll den här veckan vilket gör att jag inte hinner prioritera tiden att göra inlägg. Jag är verkligen så. Ska jag göra inlägg vill jag ha något att säga eller tillföra. Därför vill jag komma till min nya portal så fort som möjligt också. Jag har så många nya koncept och idéer! Tror det kommer bli roligare att blogga för mig också då.

Idag hann jag och Elin träffas en stund på förmiddagen. Vi gick en timmes promenad och sen bjöd jag henne på lunch. Hon jobbar också eftermiddag den här veckan så då passar vi på att ses. Annars känner jag mig ganska isolerad till jobb när jag går kväll. Själv hemma på dagarna, tränar, lagar lunch och åker till jobbet för att sen komma hem och sova. Det är inte alls min typ av arbete, tur att det inte är så ofta. Nu ska jag dricka mitt kaffe och sen börja åka mot jobbet. Hur mår ni?

Igår

Jag vaknade upp igår och jag hade ångest. Det var längesedan nu som jag känt så, men å så välbekant det var. Trycket över bröstet, känslan i kroppen samt känslan av att vara skör. Så skör att om någon hade sagt fel saker eller om något avvikande hänt skulle fått mig att bryta ihop. Tänk att det kan bli så? Det här var ändå något som jag kände och levde med varje dag i flera år, men ändå blir känslan så påtaglig. Som om jag glömt bort hur det känns, men ändå inte. 

Jag tog en promenad. Det brukar hjälpa. Dock var vädret ute kvavt och det kändes i stället som om jag skulle kvävas. Jag blev illamående. Jag sprang upp för backarna, i hopp om att lämna lite av ångesten kvar vid botten av dem. Men det fungerar inte så. När jag till sist kom hem var jag skakig och svettig. Jag är inte övertygad om att allt svett var på grund av promenaden jag just tagit. Skakig var jag fram till jag stod vid skåpet på jobbet. "Jag måste bara få något annat att tänka på", sa jag högt och stängde igen skåpet. 

För jag vet om det. Att jag behöver fly min ångest. Jag har inte modet att leva ut den eller analysera varför den uppstod. Jag måste bara bort. Tänka på något annat, göra något annat eller vara med någon annan. Det fungerar, det är tryggt och känt. Nackdelen är att jag måste hålla igång, hålla det tyst under ytan. Annars är det lätt att det smyger sig uppåt igen. Jag tycker verkligen inte ångest går att förklara. Jag vet inte heller om det finns ett recept för att bli av med den eller ett rätt sätt att hantera den. Jag vet bara att den finns där ibland. Mer sällan nu, men exakt lika smärtsam. Å jag vet också, att de värsta gångerna att få ångest är just dessa. När du inte har en jävla aning om varför.

En helg i Folingtorp


Något vi har gemensamt när vi träffas är att alla är dåliga på att ta bilder, haha. Blir aldrig speciellt många bilder och på ett sätt är väl det bra. Vi sitter inte runt ett bord med våra telefoner. Utan vi lägger ifrån oss dem. Spelar brännboll, badar, bastar, paddlar kanot, spelar kubb, spelar kort, pratar och umgås! De här bilderna lyckades jag samla ihop den här gången. Som bara visar små bitar av två bra kvällar med det här härliga gänget! Bilden underst kom vi överens om representerar det här året, jag tog den i precis rätt sekund. Gud vad vi skrattat åt den!

Det här gör mig rädd

Medeltidsdagarna och den årliga långhelgen i stugan Folingstorp. Det är alltid så bra där, så trevligt folk och vi har så kul! Ägnade kvällen till grillning, kubbspel och jaga mygg haha. Vi ska ut dit idag igen. Så fler bilder kommer då. Men jag måste ta upp en annan sak. Något som hände igår som gjorde mig så jävla, rädd, ledsen men främst arg.

Efter en trevlig förfest så åkte vi in till krogen. Med tanken att träffa lite annat folk, dansa och fortsätta kvällen där en stund. Men det finns personer i vår omgivning. Svartsjuka djävlar som har satt sig själva i skiten, fega kräk som inte vet hur de ska hantera situationen de själva satt sig i. Igår stötte vi på en av dessa personer som gick fram och skadade en kille i vårt gäng. Vilket ledde till polisdrama, vilket ledde till en arresterad och en anmälan om misshandel. Å jag måste bara få uttrycka min frustration över detta. 

Det finns alltså människor som den här personen. Som sårat min vän, som varit en idiot mot henne. Men som fortfarande tar sig rätten att förstöra våran kväll. På ett hotfullt sätt dessutom. Genom att gå till attack mot de som står henne nära. Det gör mig så obeskrivligt arg samtidigt som det gör mig rädd. Hade det kunnat vara mig han gjorde illa om jag hade sagt fel saker? Vad är en sådan människa kapabel till egentligen? Vad drivs de av om inte en enrom ånger och rädsla för vad de gjort? Som de sen inte vet hur de ska hantera när personen de sårat väl står framför dem?

Men jag förstår fortfarande inte. Hur kan våld vara det som den här personen kommer att tänka på. När det finns så många alternativ. Det gör mig rädd, arg och så trött. Jag är trött på drama. Jag är så trött på att vi har de här personerna runt oss. Som kommer åt oss och som kan förstöra så fruktansvärt mycket för oss. Som gör att vi tänker till två gånger innan vi beger oss ut någonstans. Ni är fler och vi avskyr er allihop. Vi har kommit över er, varför kan ni inte lämna oss ifred?

Jag är så glad för dem här personerna. Vi förtjänar verkligen inte den skit som dessa personer utsätter oss för. Tur att vi står tusen gånger starkare än dem tillsammans!

Nytt från Kevin!


Hade ingen aning om att Kevin (idolvinnaren) hade börjat producera musik igen. Även om han inte var den bästa sångaren live så var han min favorit det året han vann. Nu är han tydligen tillbaka igen. Tycker faktiskt låtarna är bra! Tänk en regnig dag, eller på en brygga vid vattnet. De fungerar, fångar min myssida när det kommer till musik! Sitter och ler nu, älskar den här typen av låtar!

Förkyld igen


Detta är tacken för att jag spenderar en helg borta. Nu har jag blivit förkyld igen! Kände att det var något i kroppen under måndag på eftermiddagen. Men som vanligt med mig och allergin så viftade jag bort det som allergikänning igen. Det är så otroligt lika! Så jag körde ATC passet på kvällen och det gick bra! Riktigt bra faktiskt! Men så vaknade jag upp på tisdagen och åkte till jobbet. Där kände jag det, detta är en förkylning. Ont i halsen, rinnsnuva, nysnigar och tungt huvud. Jag hoppas det inte blir värre än så här. 

Har kämpat mig igenom två dagar på jobbet nu eftersom vi har annat folk som också är sjuka. Har jobbat, sovit, druckit mycket vatten och många koppar te med ingefära. Men troligen blir jag hemma i morgon i alla fall. För idag när jag kom hem från jobbet mådde jag inte bra. Behöver vila och pumpa i mig vatten, i alla fall en dag. Sen är jag troligen på jobbet på fredag igen om jag mår bättre. Dessutom vill jag ju inte smitta mina kollegor och så har jag en fullsmockad helg jag inte vill missa. Nej, varför kommer alltid förkylningar så olägligt?