piezes

Kategori: Personligt & tankar

Text är den farligaste formen av kommunikation


Jag har suttit hela dagen och försökt skriva några ord angående den här dagen. Den dagen då alla i samhället, speciellt vi kvinnor borde vara tacksamma för hur långt vi har kommit i jämdställdhetsfrågan. Tacksamma för vad kvinnor genom historien har utkämpat för att få oss dit vi är idag. Men även bli inspirerade att fortsätta den här kampen i hela världen och tillsammans skapa ett samhälle med kärlek och respekt för varandra.

Klart jag har varit ute på sociala medier idag. Men bland alla hyllningar har jag även kommit över och läst en hel del skitsnack. Så ofantligt mycket skit! Människor som häver ur sig saker och hoppar på folk till höger och vänster på grund av olika påståenden, skämt eller uttryck. (Från alla kön är viktigt att nämna). Det gjorde mig inte det minsta inspirerad till att skriva ett fint inlägg om tacksamheten för att den här dagen finns. Utan har mest känt mig irriterad och otroligt omskakad av verkligheten. Har läst debatter och diskussioner som fått mig att må illa, har velat radera facebook inte bara en gång och varit så förvirrad i rätt och fel frågor. Men det är vad media gör med en, förvirrar om vad som är rätt/fel, sunt/osunt.

Jag blir också förskräckt över folks behov att hävda sig, över allt och heeela tiden! Jag har blivit uppfostrad att visa respekt, ha ett gott hjärta och en förståelse för att alla inte tycker och är som mig. Jag kan ha förståelse för om jag då istället framställs som en åskådare i bakgrunden, som inte kan stå upp för saker värt att försvara. Men jag vill se det som att jag väljer mina strider. Å en strid i ett kommentarsfält på Facebook är inte en strid jag kommer ta, av anledning att jag inte tror den kommer leda någonstans. Vet ni varför? För att människor sitter bakom en jäkla skärm! Å gör en det tror en uppenbarligen att en får skriva vad som helst. Vad som än skrivs kommer ändå tolkas fel av någon. Text är den farligaste formen av kommunikation. För en text kan läsas på tusen olika sätt. Varav erfarenhet jag har kommit att hata sms. Just för jag fått tagit så många strider med personer för att de vägrat prata med mig. Sms eller tystnad liksom, välj själv!


Vet inte ens vart jag vill komma eller hur jag ska avsluta detta tyvärr väldigt negativa inlägg. Var bara tvungen att skriva av mig lite och det hoppas jag ni har förståelse för. Ta hand om varandra. I morgon får ni följa med till "The Bat Cave" som var ett utav våra äventyr i Thailand, kika in då! Puss!

Aldrig VS alltid -lista


Vad skulle du aldrig...


Äta? - rått kött
Dricka? - Ren jägermeister 
Skoja om? - Cancer eller andra hemska sjukdomar
Vilja uppleva? - Att bli instängd i ett trångt utrymme
Kunna arbeta med? - Som musiker
Säga nej till? - Gratis god mat
Googla? - videos på djurplågeri, våld osv
Göra offentligt? - Då skulle det ju bli offentligt..?
Blogga om? - Mode-trender, är kass på mode.

Vad hittar man alltid/oftast…

På ditt skrivbord? - Min dator och min kalender
Under din säng? - Två lådor med bla min samling handmålade hästar, hästtidigar osv.
I din jackficka? - Läppsyl
Bakom din kylskåpsdörr? - Delar kylskåp med tre andra, men vill alltid ha morötter hemma!
Vid sidan av ditt handfat? - Oftast min hårborste
Högst upp i din bokhylla? - Ett underbart "diplom" från Hanna jag fick när jag fyllde 18, blir glad varje gång jag läser det.
I din träningsväska? - Hörlurar, massa papper med träningspass och mina nike skor såklart!
I dina tankar? - bla tankar på mat, träning, relationer och framtiden.

Min fina vän


Igår hade jag och tre andra tjejer en mysig kväll tillsammans på Oleary's. Vi åt god mat, pratade och så fick Frida denna lilla present ovan av mig och Sarah. Ville aldrig riktigt att kvällen skulle ta slut då det betydde att vi skulle säga hejdå till Frida på riktigt. Kramade om henne både en och två gånger innan jag åkte hem.💔

Är det något jag har fått lära mig och träna på genom åren är det att ta vara på sina känslor och låta sig känna dem. I några dagar nu har jag känt mig ledsen och det är väl helt okej när någon som betyder så mycket för en ska flytta ifrån en. Även om det handlar om något som är riktigt häftigt och jag samtidigt är glad för Fridas skull. Men jag måste få vara ledsen över det, för det är så jag känner. Så idag tänker jag acceptera det och vara lite ledsen.

Att tänka på

Läste något på instagram som jag tyckte va så bra! Jag tänkte börja detta inlägg med att återge det;

"Tänkte på en grej när jag var och tränade imorse. Det var helt folktomt, och jag var fullt medveten om att det är lugnet innan stormen! Snart kommer det vara fullt istället, snart då de som avgav ett löfte när klockan slog 2017, köper sitt kort. Och jag kom att tänka på det här med nyårslöften. Själv avger jag inga. Varför? För ett löfte är något jag lovar. Och avger jag ett löfte bygger jag upp en förväntan. Och bygger jag upp en förväntan bygger jag upp ett inre krav. Och lyckas jag inte hålla mitt löfte blir jag besviken, och känner mig misslyckad. Och vad vinner jag på det? Ingenting! Mål däremot sätter jag upp. För det innebär att jag vill något, men jag MÅSTE inte något! Och det gör mig i stället motiverad! Men mina mål är inte kopplade till datum eller årtal. Mina mål sträcker sig bortom sånt! Sen är alla olika. Vissa kanske helt enkelt blir hjälpta av nyårslöften. Men jag blir inte det! Och jag kommer alltid utgå ifrån vad som är bäst för MIG!"
@rebeccanordstrom

Jag likt denna tjej har sen länge slutat med nyårslöften. Just av anledningen att jag är för ambitiös även när gäller mig själv och enkelt sätter hög press på mig själv. Misslyckas jag dock kan skadan bli stor och jag kan må riktigt uselt. Det är vad jag anser en onödig sak att må dåligt över. Sen den insikten kom har jag helt enkelt bara lagt av. Därför försöker jag bara i årsskiftet fundera lite på om det är något jag skulle vilja jobba med. För skojs skull. Vissa år har det till exempel varit att jag ska prova lära mig äta något. I år har jag bara kommit fram till en sak - att jag ska försöka bli av med min fobi för att ringa viktiga samtal. 

Jag har alltid haft svårt för detta. En fobi och ångest inför som ibland stannat kvar även efter. När jag ringer allt från läkare, jobb till olika företag och privatpersoner. De ända jag inte haft svårt för är personer jag känner. Jag vet inte vart denna fobi uppstod och jag vet inte varför jag har sådant motstånd mot något som många ändå tycker är lite jobbigt. Tror det grundar sig lite i rädslan att göra bort sig, säga fel eller inte veta vad jag ska svara. Men det är något jag vill undersöka mer i år. Nu när jag snart är 21 kan jag ju inte be mamma och pappa ringa åt mig längre!

Kvällsdravel - the meaning of control

Jag älskar december. Men ibland kan den göra mig galen också. Det är så mycket som vi ska och vill hinna med under denna månad samtidigt som vi mitt i allt ska finna ro att njuta också. Det är på få dagar det ska hinnas med mycket och jag känner mig stressad ikväll!

Jag är känslig för stress, eller snarare otroligt känslig för att mista kontroll. Så fort jag inte har saker svart på vitt, en plan eller någon form av visuell kontroll så triggar det igång min ångest och oro. Speciellt i samspel med andra. Jag har varit så under en lång tid och jag tror det beror mycket på att jag inte litar på människor. Vilket också har sina anledningar, men som jag tror är en stor bov i dramat. Jag intalar mig att jag måste vara med och påverka saker själv, för att jag inte litar på att någon annan kan lösa det. Speciellt när det handlar om mig eller något jag är involverad i. Jag kan inte vara spontan, jag kan inte "se hur det går" och jag kan inte släppa den där kontrollen och planeringen. 

Ni kan ju tänka er själva vem jag var under grupparbeten i skolan? Jag har tagit på mig så mycket ansvar genom åren, onödigt ansvar som gjort mig trött och ibland väldigt ledsen. Men det var alltid så att trots frustrationen så vågade jag inte lämna det ifrån mig eller helt enkelt skita i det. För det är en del av mig; hon som vill vara duktig, hon som vill göra alla nöjda, visa sig ansvarsfull, visa sig ambitiös och visa sig duglig. 

Sen är jag inte dålig på att samarbeta med människor, missförstå mig inte. Jag lyssnar och tar gärna åt mig av andras åsikter. Men det var som i skolan; att placera en A-elev med tre elever som satsar på E blir inget annat än kaos för den som vill ha högt betyg. Hela ansvaret och arbetet läggs på A-eleven och du har inget val än att anta dig det - om du inte nöjer dig med lägre betyg? Men under hela din skoltid har du inte gjort det och du litar inte på att någon annan tar det ansvaret - så vad gör du? Jo, du delar ut uppgifterna, ser till så alla gör sitt för att sen sitta kvällen innan redovisningen och skriva rent varje persons arbete.

Jag vet att detta är ett problem. För det sker även utanför skolan. Jag antar mig uppgifter, intalar mig skyldigheter och klandrar mig själv för misslyckanden som jag egentligen inte bär ansvaret för. För att bära på ängslan av att inte lita på någon och samtidigt inte kunna hantera misslyckanden gör en bara väldigt orolig. Så ibland önskar jag att jag kunde fått hamna med A-eleverna. Så vi hade kunnat dela kunskap och lära oss av varandra. I stället för att leva upp till något som skulle representera fyra personers gemensamma arbete.

Det kanske du inte visste om mig…

…jag älskar ljudet av kaffekokaren.

…kommer ni ihåg barnkanalen Jetix? Jag tittade jättemycket på den och mina favoritprogram var W.I.T.C.H, Oban Star Racers och Galactik Football. 

…jag tänker ofta på framtiden och på det som varit, är väldigt dålig på att leva i nuet. 

…jag har sett alla säsonger av tv-serien House åtta gånger. Min favorit!

…min nästa tatuering kommer hamna på foten.

…jag har bara färgar håret en gång och det var förra hösten (ombre, brunt till blont)  

…i år ska jag för första gången inte fira jul på hemmaplan.

…jag använder nästan aldrig smycken.

Chockad


Äntligen fick jag en stund över för att sätta mig vid datorn och diskutera det som skakat om hela världen idag. Jag tror liksom många andra att jag vaknade upp till chocken av att Trump vann presidentvalet. Jag är inte insatt i politik eller speciellt intresserad för den delen. Men det har ju knappast gått att undgå det stora drama som varit mellan Hillary och Trump. Trots att jag är maktlös och inte hade kunnat påverka något över huvud taget så skapade resultatet en del inre stress hos mig. Hans uttalanden har varit så grova och upprörande att jag inte ens trodde det fanns en möjlighet för honom att vinna. Jag trodde i princip att det var media som snacka massa skit, inte kunde en pajas som han bli president? Å så blev han det… 

Jag känner mig rädd. 
Rädd för vad mänskligheten är på väg. Rädd för allt hat som uttrycks i dagens samhälle, hur lättkränkta människor har blivit och vad vissa är villiga att uträtta för att få sin kränkta röst hörd. Jag försöker trösta mig själv med att en man som Trump i alla fall inte sitter ensam och styr spakarna. Utan att han har många människor runt omkring sig som jag hoppas är kloka och erfarna. Trump känns oberäknelig, endast baserat på sina framträden så klart. Han kan ju lika gärna bara ha spelat en pajas, sagt saker för att uppröra och få uppmärksamheten för att synas bland folket. För att sen visa sig va precis vad världen behövde. Det är i alla fall vad jag vill tro, men jag antar att framtiden får stå för vad som är sant i det fallet. Jag väntar spänt i tystnad. Kan dock inte kommer över min egen chock, för jag trodde helt ärligt att han inte hade en chans.

Den psykiska tortyren av tystnad

 

Tystnad är en läskig grej. Tystnad kan innehålla så många ord. Tystnad kan förstöra så mycket.
Tystnad kan göra så ont. Tystnaden, jag hatar den!

Jag såg den här bilden ovan som inspirerade mig till att skriva detta inlägg. För är det något jag upplevt i mitt liv så är det tystnad. Den hemska tystnaden. Tystnaden som sätter sig i hela kroppen och som långsamt kväver dig inifrån. I många fall hos mig i form av ångest och vid några tillfällen mer än så.

Mina erfarenheter av tystnad grundar sig djupt.
Allt börjar med just det, tystnaden. Tystnaden från en vän. En tystnad som inte bryts, en tystnad som sakta men säkert lägger sig i kroppen. Den utvecklas till frågor, den utvecklas till förvirring och den utvecklas till desperation. Det värsta med tystnaden är att det är du själv som måste bryta den. Det är du själv som avlossar det första skottet mot ditt egna hjärta. Varför denna tystnad? Vart kom den ifrån? Vad orsakade den?

Det första skottet är avlossat.
För du fick inget svar. Bara mer tystnad.
Det är nu tystnaden kommer in i din hjärna. Det är nu tystnaden bildar förvirring. Det är nu du börjar analysera tystnaden. En tystnad som leder till sömnlösa nätter och tankspridda dagar. Men du kan inte finna svaret till tystnaden själv, det vet du. För du påbörjade inte tystnaden, någon annan gjorde det av en anledning. Men varför förtjäna du denna tystnad? 

Det är nu tystnaden skapar ångest. 

Tystnaden får dig tro att du gjort något hemskt. Tystnaden som har pågått i över tre veckor nu. Tystnaden har gett dig skuldkänslor. Tystnaden börjar sakta att kväva dig och det är när tystnaden börjar kvävas som desperationen kommer. Jag måste veta vad jag har gjort, jag måste vara världens sämsta människa!

Varje meddelande och varje samtal är en pistol laddad med kulor av tystnad. Å för varje svar du inte får avfyras vapnet, rakt in i själen. Tystnaden har trängt sig in i hjärtat. Tystnaden får det att göra ont. Tystnaden får ett hårt grepp om din själ. Tystnaden får dig känna sorg. Tystnaden får dig ständigt gå och undra. Tystnaden tar all din energi. Tystnaden tar ditt hopp. Hopp om att någonsin få veta vad det var som gick snett.

Tystnad ger inga svar. Tystnaden ger inga lösningar. Tystnaden innehåller så många ord som inte blir sagda. Tystnad är ett av de värsta sätten att skada någon psykiskt. Tystnaden har skapat en människa rädd för tystnad. Tystnad betyder katastrof. Tystnad betyder smärta. Tystnad betyder svek. Tystnad betyder panik, tårar och känslan av att bli kvävd av något som inte finns. Tystnad betyder att du blivit lämnad.



Syftet med detta inlägg är att jag vill be er, snälla, behandla aldrig någon med tystnad. Orkar du inte ta konflikten just då, försök vara som vanligt tills du orkar ta upp ämnet. För det är bara genom att prata om det som det som det går att lösa. Det är bara genom att höra vad den andra har att säga som du kan få en inblick i vad som faktiskt har hänt. För tystnad är aldrig svaret och tystnad är tortyr för den du utsätter. Tystnad gör mer skada än nytta.

Första gången jag utsattes för detta var för att min vän inte ”orkade” prata med mig när jag desperat försökte få tag i henne på alla sätt. Men det fick jag inte reda på förrän efter 1,5 år av tystnad, då via ett mail. Jag gick alltså i ett och ett halvt år och undrade varför min bästa vän inte pratade med mig längre. Vi hade varit nära vänner i åtta år, jag var femton. Sen dess har jag utsatts för detta ett par gånger, vilket har gjort mig livrädd för tystnad. Tystnaden har skadat mig, tystnaden kan ge mig panik och det är något jag fruktar ska hända igen varje dag. Så jag hoppas jag kan bidra med någon form av insikt. Så att den hemska tystnaden inte skadar någon annan.

Something inside this heart has died


Idag har jag varit riktigt låg. Tog mig mödosamt upp ur sängen för att åka iväg på en timmes möte innan jag åkte hem och kraschade i sängen igen. Har legat framför serier hela dagen, utan orken att röra mig därifrån. Samtidigt som skuldkänslorna välde över mig för att jag bara låg där. Så vid fyra bestämde jag mig ändå för att det fick vara nog och åkte vid fem iväg på en timmes spinning. Bara få svettas ut en massa ilska, sorg och smärta. Ett bra beslut för nu känns det lite bättre och därför kunde jag sätta mig och skriva detta inlägg till er. 

För de dagar jag inte uppdaterar är jag ofta låg. Jag förmår mig inte att göra något samtidigt som jag blir arg och får skuldkänslor för att det är så och jag inte får någonting gjort. Idag har jag varit lite uppgiven på psykiatrivården, men tänker lämna det där. Men det gäller att försöka hitta något bra i varje dag och därför var detta spinningpass så viktigt för mig. Träning är min främsta källa för att få uttrycka det jag bär inom mig utan att behöva säga ett ord. För om ni bara visste vad trött jag är på att prata, tänka och prata. 

Att finna ro med sig själv


Ni som har följt mig en tid har nog lagt märke till att jag ofta skriver att jag är rastlös. Jag har väldigt svårt att komma in i en bok för att jag inte förmår mig att ta tiden och sitta en stund och läsa. Jag har även svårt att ha en dag då jag inte gör någonting eller tillåta mig att göra det. Ibland har jag till och med svårt att ta mig igenom en hel film för att jag tycker den är för lång och jag tappar intresset. Just att finna det där lugnet i att vara med mig själv är något jag generellt har väldigt svårt med. Tankarna drar ofta iväg på annat håll och jag ger upp försöket att läsa eller se klart filmen. Men jag tycker och har tyckt väldigt mycket om att göra det tidigare! 

Tidigare skrev jag väldigt mycket också. Allt från tankar och dikter till påhittade berättelser. Jag har även ritat en hel del när jag var yngre och därför köpte jag hem en sån där målarbok för vuxna. Jag tänkte att det kunde vara perfekt för mig när jag bara ville ta det lugnt och ha något att pyssla med - men icke. Jag finner inte ron och förlorar snabbt fokus. Men det skulle vara så himla nyttigt för mig att finna något som fungerar, jag vet att jag måste det som småningom. 

Därför tänkte jag fråga er; Vad gör ni när ni ska ta det lugnt, bara vara och umgås med er själva? 

Skuld

Har ni någonsin känt skuld över att må dåligt? Inte skuld som i att det är svårt att visa det. Jag pratar om skuld för att det finns de som har det värre och att det du mår dåligt över egentligen inte borde räknas som en orsak till ohälsa. Har du någonsin legat sömnlös och tänkt på hur värdelösa din problem är, men de äter ändå upp dig inifrån utan att du kan kontrollera det. Samtidigt som det gör dig frustrerad för att du låter det hända. 

Skuld över de dagar du gråtit. Skuld över de dagar du inte kunnat erkänna att du har det tufft. Skuld över de tusen gångerna du pratar om samma sak och märker hur människor i din omgivning börjar himla md ögonen. För det är är inget riktigt problem, kom över det, gå vidare, sluta älta, va stark. De gånger du inte kommer iväg till jobbet eller träningen och blir ledsen och arg över att du låter så värdelösa saker göra dig så svag och hjälplös. Skuld över att du inte kan lita på någon eller låta någon älska dig på grund av en rädsla baserad på problem som är så små i jämförelse med vad andra människor går igenom. En skuld som inte syns, en skuld som du går med varje dag och en skuld för att allt detta värdelösa gör så ont ändå.

Tre saker

Tre saker jag vill ha är jul, en resa inbokad och en hund

Tre saker jag skulle vilja uppleva igen är
studenten och allt vad den innebar, tiden med Wilda och barndomens bekymmerfria dagar samt fantasin en hade.
Tre saker jag uppskar är äkta vänner, familjen och promenader.

Tre saker jag älskar att göra är träna, sova och drömma mig bort i en bra serie/bok.

Tre ord som beskriver mig är uppmuntrande, trött och tidsoptimist.

Tre saker jag vill bli bättre på är passa tider, sjunga och bli snällare mot mig själv.

Tre saker jag inte kan vara utan är min kalender, musik och träning.

Tre drömmar jag hoppas blir verklighet är att jobba med djur, att flytta och att bli bättre mentalt. 

Detta skeva träningsbudskap

Detta är hur motivation ser ut idag. Som gör mig så jävla förbannad varje gång jag går in på wehartit eller andra sociala medier. 

Så jag tog dessa bilder och gjorde om dem, så som jag tycker att det borde se ut. Träning och hälsa är så maniskt, så falskt och så missförstått i dag. Alla borde sträva efter hälsa, men av rätt anledningar och rätt skäl. Just nu finns det väldigt många fel och jag kan inte beskriva med ord hur arg och extremt ledsen jag är över det.


 * Jag var upprörd när jag skrev detta inlägg som är en repris från april 2015. Jag tycker fortfarande detta är viktigt att ta upp och prata om. Vi matas dagligen med felaktiga och falska bilder på allt från kost, hälsa till träning. Det är många gånger på jobbet jag får höra prat om vikt, utseende och se det förakt personer har mot sina egna kroppar. Jag är inte heller perfekt någonstans när det gäller dessa värderingar, jag påverkas också. Men det gör mig ledsen och det gör mig arg att inte budskap om att älska sin kropp kan spridas i stället för nedvärderande hat. Media har ändå den kraften, varför inte använda den för att göra gott?

Work tag


1. Vad ville du bli när du var liten?
Har fått berättat för mig att min högsta dröm tydligen var att bli bonde, haha! Men det jag minns själv är att jag ville bli veterinär eller delfinskötare, djur har alltid varit en del av mig och är det än idag!

2. Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring? 
I min tidiga tonår var jag ständigt i stallet. Så då var jag övertygad om att jag skulle bli ridlärare eller hätskötare åt någon känd stjärna inom ridsporten. Men det förändrades snabbt när det var dags att välja linje på gymnasiet. Då började jag fundera på sjukvården, att bli ambulanssjuksköterska eller hitta något att specialisera mig inom som sjuksköterska. Så därför valde jag vård-och omsorg.   

3. Vilka var dina bästa/sämsta ämnen i skolan? 
Jag skulle säga att jag var som bäst på ett ämne när jag är intresserad av det. Jag hade inget favoritämne i skolan, utan det kunde vara områden i ett ämne som var min favorit. Som när vi läste om kroppen i biologin eller när vi läste om psykiska sjukdomar i psykologin, eller om andra världskriget i historian osv. Jag har ganska bra plugg-huvud och har därför aldrig känt att ett ämne stått ut från ett annat. Bara att vissa ämnen är mer intressanta att läsa om än andra!

Mitt sämsta genom tiderna har varit Musik, helt klart. Har ingen taktkänsla what so ever och klarade ett VG till slut i högstadiet ändats pga att jag prestera bra på det skriftliga uppgifterna vi hade. Men om vi ser till de akademiska ämnena så har jag alltid tyckt matte är jobbigt när du verkligen inte förstår vad du håller på med. Finns inget som kan vara så frustrerande eller när ingen kan förklara det på ett bra sätt heller. Men matte är väldigt roligt också när du väl förstår, jag har haft väldig tur med mattelärare under min skolgång också annars hade det garanterat varit ett problem! Sen har vi engelska också, som jag själv ansåg att jag inte var bra i. Men när jag läste på komvux förstod jag att jag aldrig haft en bra lärare i engelska och därför känt mig sämre än vad jag faktiskt är!:)

4. Vad gjorde du efter gymnasiet? 
Efter den där fantastiska studentdagen så var jag ledig några dagar innan jag och några vänner drog till Malta. Efter det kom jag hem och jobbade sen som undersköterska på ett äldreboende resten av den sommaren. Det var första gången jag var undersköterska på riktigt så det var speciellt! Till hösten började jag plugga två kurser på komvux, engelska och matte. Samtidigt hade jag fått jobb som vikarie inom barnomsorgen. Sen har det bara rullat på och nu håller jag på att kikar på vad nästa steg ska bli. 

5. Vilket var ditt allra första jobb? 
Om vi räknar med sommarjobb så var mitt första jobb tre veckors feriearbete inom vården. Om inte så var mitt första "riktiga" jobb vikarie inom barnomsorgen där jag senare fick vik. 

6. Vad har du haft mer för yrken? 
Jag jobbar på Actic nu, jag har provat på att jobba som personlig assistent, jobbat lite med marknadsföring och fotografering. Sen har jag jobbat inom barnomsorgen. 

7. Vad går ditt nuvarande jobb ut på? 
Mitt nuvarande jobb är på Actic gym. Mina arbetsuppgifter i kort är:
- Stå i receptionen och jobba vid datorn
- Underhåller gymmet genom att städa och plocka
- Hjälpa människor med sin träning och välkomna dem 
- Emellanåt hålla pass och inspirera 
- Finnas tillgänglig för frågor och ha professionella svar

8. Vilka är dina starka/svaga sidor på ditt jobb?
Mina starka sidor tror jag är att jag har med mig ganska mycket kunskap. Dels den jag läst på egen hand och lärt mig av erfarenhet. Men även den jag har från min utbildning. Kan tack vare den en del om sjukdomar och andra åkommor så jag kan ge ärliga råd baserat på fakta. Det finns till exempel människor som kommer till Actic efter en stroke eller som har MS osv. Jätteintressant och inspirerande att träffa dessa människor! Jag är även tack vare min utbildning bra på bemötande människor. 

Mina svaga sidor är det jag bär inom mig för det mesta. Att vara osäker i sig själv i ett ganska ytligt jobb där du ska inspirera andra till något du själv haft problem med. Det kan verkligen vara jobbigt och ångestfyllt. Men samtidigt utmanar jag mig sällan så bra som jag gör varje dag på jobbet. Å  jag har möjlighet att gå undan en stund om jag behöver det, vilket är tryggt. En annan svag sida jag har är det administrativa som tar en evighet att lära sig! Deras dataprogram och erbjudanden hit och dit är ibland rena djungeln haha! 

9. Nämn något du är extra stolt över att du har gjort i ditt jobb?
Hålla pass! Om du hade frågat mig för ett halvår sedan om jag kunde tänka mig stå framför ett 20 tal människor och köra ett tabata-pass hade jag sagt "aldrig i livet"! Det är bland det värsta jag gjort, men det var samtidigt så jäkla kul när jag väl var klar! Så nu fantiserar jag att jag går in i en roll. Jag är inte osäkra Linnéa på passen, utan en ledare, där för att köra skiten ur alla som vågat sig till mitt pass!;)  

10. Vad skulle du vilja jobba med om du inte hade det jobbet du har i dagsläget? 
Alla borde veta svaret på denna fråga och svaret är: Djur! 

11. Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig? 
Har som jag sagt tidigare lite problem med det ytliga. Typ modell skulle aldrig hända även om jag fick chansen. Kan inte peka ut något speciellt yrke, men kan kort och gott säga att jag inte skulle vilja ha ett jobb där du måste offra din hälsa för att klara av det. 

12. Vad gör du om fem år?
Jag hatar verkligen sånna här frågor, för jag hatar att tänka på framtiden. En dag i taget har jag levt efter länge, även om jag gillar att planera i förväg. Men det har med kontroll att göra och inte tankar på framtiden. Men om fem år… då är jag 25….Då hoppas jag att jag antingen pluggar eller precis är klar och har fått jobb på någon djurklinik eller liknande. Skulle gärna jobba med djurrätt också, så någon form av drömjobb önskar jag mig vara på väg mot eller ha. Sen önskar jag också att jag bor i en fin lägenhet i någon fin stad där jag trivs. Kanske till och med är sambo med någon… önska sig kan en ju alltid!

Youtube-kanaler för alla tillfällen - del 2



Jag vet inte riktigt hur ja ska beskriva denna positiva energi som får mig att le och skratta med sina härliga klipp. Det va inte så längesen jag började följa Felicia, men älskar verkligen hennes personlighet och det är videon ett litet bevis på! Jag gillar när människor får ut sitt ärliga sanna jag i en video och verkligen kan förmedla vilka underbara person de är. Felicia är väldigt ärlig och gör även vloggar, storytells och andra intressanta saker att följa. Hon är så himla underhållande och rolig samtidigt som hon kan vara väldigt djup och jordnära. 

Youtube har på senaste tiden betytt väldigt mycket för mig därför att jag oftast vänder mig dit när jag är ledsen eller behöver tänka på något annat. Jag har hittat så underhållande och underbara människor/kanaler att följa där. Speciellt för de tillfällen då jag verkligen behöver dem. Till exempel fungerar det bra för mig mot bland annat ångest. Därför tänkte jag göra denna lilla "serie" av youtube-kanaler som jag följer av olika anledningar. Hoppas ni tycker om idéen!:)